diisorder

Fick min sjukskrivning fixad idag så jag kan lämna in papperen till soc, till sista juni men de ville inte sjukskriva mig längre utan det får min ordinarie läkare göra. Var hemma förut, självskade impulserna fanns där hela tiden men jag gjorde inget dumt! Jag börjar se skuggor i ögon vrån igen, jag känner mig iakttagen och rädd. Jag vill inte att Hon ska komma tillbaka och kritisera och trycka ner mig igen, jag blev ju nyss av med rösterna vid januari men jag antar att jag blir sämmre och det är därför det händer.. Jag vill vara frisk, fuck you borderline och GAD.

Jag kan inte sluta skada mig själv, igår rev jag upp armarna igen, även det gamla så nu har jag bandage på hela under armen. Jag fattar inte varför jag bara inte kan sluta, jag kunde ju sluta skära mig men rivandet har gått över styr och jag använder allt jag kan för att få bort så mycket hud som möjligt. Vet inte hur det kommer gå i kväll för då är ångesten värst och speciellt om jag inte kan somna som jag inte kunnat gjort förens vid 2-3 de senaste nätterna trotts theralen, propavan och nitrazepam. Jag vill ha min journal utskriven, jag vill veta va de tycker och tänker om mig. Det är ett år sedan jag läste min journal så det är dax nu! Jag trivs inte på avd och vill hem så jag kan göra allt jag vill men samtidigt så vet jag att det kommer gå åt helvete om jag åker nu.. Känns som jag faller ännu längre ner om det ens är möjligt. Jag behöver mina vänner nu mer än någonsin , men det känns som de fått nog av mig och min jävla borderline!

“The borderline patient is a therapist’s nightmare…because borderlines never really get better. The best you can do is help them coast, without getting sucked into their pathology…They’re the chronically depressed, the determinedly addictive, living from one emotional disaster to the next. Bed hoppers, stomach pumpers, freeway jumpers, and sad-eyed bench sitters with arms stitched up like footballs and psychic wounds that can never be sutured. Their egos and fragile as spun sugar, their psyches irretrievably fragmented, like a jigsaw puzzle with crucial pieces missing.

Borderlines go from therapist to therapist, hoping to find a magic bullet for the crushing feelings of emptiness…And they end up taking temporary vacations in psychiatric wards, emerge looking good, raising everyone’s hopes. Until the next letdown, real or imagined, the next excursion into self-damage.

What they don’t do is change.”

-Jonathan Kellerman

Är trött på att dölja känslor, även när jag är på psyk så kan jag fortfarande inte släppa den där masken och när kvällen kommer då står jag inte ut mer och bryter ihop totalt. Jag känner mig död. Jag vet inte hur många nätter som jag gråtit mig till sömns här och det här ska vara en trygg miljö! Vill bara skrika rätt ut men ingen skulle bry sig ändå.. Jag mår piss men funderar på att skriva ut mig, jag får knappt någon hjälp och läkaren sa att jag troligtvis kommer vara här ända till juni, fick lite smått panik, jag vill inte vara här så länge det har redan gått 3 veckor. Hoppas på lamotriginet ska hjälpa mig och jag funderar på lyrica igen. Läkaren hade inte ens gjort något upptrappnings schema för lamotriginet så jag står på 100 mg vilken inte hjälper ett skit, jag ska ha minst 400 mg för att den ska verka på mig. Var hemma en sväng förut, fick med mig v-b medicin som jag tog och allt gick okej. Nu ligger jag i mitt mörka rum, har alltid ned dragna persiener och gardiner för fönstret. Jag vill inte se ut, jag vill ligga här och ruttna.

Livet suger, that's it!

Hade läkarsamtal idag, bytte ut seroquel mot lamotrigin igen. Vi börjar med 100 mg dagen sen får vi se vilken dos vi hamnar på skulle tippa på mellan 400-500 mg. Fick även fördubblad dos av xanor depot så ny har jag 4 mg (2 mg morgon, 2 mg kväll), sobrilen blev fördubblad den med till 20 mg och theralenen till 80 mg. Hon ville inte sätta in lamotrigin först för hon tyckte att abilifyen hade stabiliserande effekt men jag sa att om de inte hjälp mig mot svängningarna nu så borde den inte göra det ensam heller så jag ville ha ett tillägg och det fick jag.

Funderar på att byta bort seroquel mot lamotrigin.. Hade ju lamotrigin innan ochvden funkade okej skulle kanske lite mer upp i dos, hade 400 mg sist jag åt den. Vill ha tillbaka mina xanor vid behov istället för sobril och sedan lägga till en xanor depot vid kl 14 eller på kvällen så jag har 3 mg. Jag är så jävla ostabil och jag kan svänga flera ggr under en dag! Men jag ska kanske ha läkar samtal imorgon så vi får se hur det går!

Har varit helt slut idag, mamma kommer på besök sen men jag vet inte om jag orkar.. Mat ångesten sliter i mig och jag har ångest även när jag inte ska äta, funderar på att skippa middagen. Men personalen fattar ju noll och ingenting så de tvångsmatar mig väll om jag vägrar äta. Natt ångesten är värst, rev upp armen igen så nu har jag ett varigt 4-5 cm långt sår där, har en bild på det men känner att det är onödigt att lägga upp den! De som vill se kan kolla min instagram, fattar inte varför jag la upp den från första början! Onödigt och äckligt.. Anyway, nu ligger den där och jag kan inte ta bort den.. Jag längtar efter rakblad, det finns andra här som skadar sig och det är sjukt triggande. Vill bara skära upp hela mig, för att jag är så värdelös.

Känner mig otroligt tom på något vis, som jag har ett hål i mitt hjärta som inte går att fylla. Jag har börjat dissociera igen, vill höja dosen på abilifyen men läkaren kommer inte hit förens på tisdag och det är många som vill träffa henne så jag vet inte om det blir av.. Har börjat självskada igen också, har inte skurit mig än men jag river upp armarna tills det börjar blöda vilket resulterar i äckliga variga sårskorpor. Jag ska försöka ta mig ut idag, har fått ett presentkort på hm på 1000 kr så jag ska shoppa bort alla bekymmer för stunden. Ska be om en vid behov först innan jag går så jag klarar av att vara runt folk! Jag fungerar inte normalt längre och jag gömmer mig bakom skuggan av vad jag brukar vara, glad och leende. Jag är så jävla trött på den rollen, vill bara skrika rätt ut att jag är inte sådan längre! Jag är deppig, tom och jag bryr mig inte om vad som händer mig längre!

Hatar att vara en jävla berg- och dalbana, måste höja seroquel dosen! Ni som äter den, vad har ni för dos? Jag har 200 mg just nu men den ska höjas när jag får prata med en läkare, när det nu blir! Har varit ute med mamma idag och kollat på när min bror och pappa körde mc, och självklart så kör min bror som en idiot och är van vid att köra på bana men han drog sig i en kurva. Det regnade ute så det var blött på backen så det var därför, jag höll på att dö för jag trodde att han skadat sig (vi satt i bilen en bit bort så vi såg inte riktigt) men det gick bra, bara skador på hans mc och skinstället! Jag blev så till mig att jag fick åka tillbaka till psyk och få vid behovs medicin. Sedan åkte vi hem till mig och dom kom också dit så det kändes bra att se att han var ok!

Kom tillbaka till psyk vid 15.00 och har inte gjort mer än att ligga och lyssna på musik. Kollar ständigt på det fina kortet jag fick av jhna! Älskar det!

Jag mår rent ut sagt skit, har bytt avd med 45 an och alla i personalen plockar och grejar så de har inte tid med oss patienter, och jag har mega ångest. Sa till dom att snart tar jag livet av mig! Då fick jag till svar: det är ditt val! Hon försökte inte trösta eller få mig på andra tankar eller något! Jag stormade in på rummet, rev upp halva vänster armen, la mig i sängen med ansiktet i kudden och bara skrek!

Igår natt fick jag en stark ångestattack, fick sobril och extra theralen för att lugna ner mig men jag trodde jag skulle dö av ångest. Natt sköterskan var iallafall jätte gullig och satt och försökte lugna ner mig, kommer inte ihåg bad hon heter men ändå! Jag somnade tillslut av utmattning och sov faktiskt hela natten. Jag börjar få overklighetstankar igen trotts att jag äter 20 mg abilify mot det. Maten går sådär, personalen fattar inget och tvingar mig äta, idag var det någon köttfärsbiff och potatis vilket jag inte äter då blev dom sura och gav mig ett päron, ingen näringsdryck eller så bara ett päron. Det var väll okej för min del men de måste ju kunna fatta vad en ätstörning är? Lena, över läkaren här, började prata om avd 46 (ätstörnings avd) igen igår samma sak gjorde en skötare. Vill inte dit men samtidigt vill jag inte äta, har ingen matlust och allt luktar äckligt. Hatar när matvagnen kommer och för med sig den där stanken av mat. Och de verkar inte förstå att jag inte får äta för rösterna. Borderlinen spökar varje jävla dag, jag är som någon berg- och dalbana. Jag är inte stabil för 5 öre, fick självskade impulser igår men eftersom de höll ett extra öga på mig så kunde jag inte göra något annat än att riva upp armarna.. Jag vill bara bli frisk!

Jag fick mina sobril tillslut efter många om och men samt höjd seroquel. Personalen tjatar om maten hela tiden och säger att fortsätter det så blir jag skickad till ätstörning avd. Men jag känner ingen matlust och den där förbannade rösten som ständigt klagar och trakasserar mig blir ännu värre. Drack lite nyponsoppa till kvälls mat nu, personalen blev nöjd men jag vill bara köra fingrarna i halsen och spy upp det även om det var så lite. Dagen började bra men nu är det bara piss.. Jag vill inte mer!

Är det bara jag eller är det någon mer som får extrem ångest på kvällarna ? Jag kraschar totalt, har nyss fått theralen, propavan och nitrazepam för sköterskan tyckte jag skulle försöka sova bort det ungefär så jag fick inte ens någon vid behovs tablett.. Jag mår inte bättre men ska prata om sobril med läkaren nästa gång jag pratar med henne.

Jag vet inte hur länge jag kommer vara här men ett bra tag till skulle jag tro om jag inte får någon impuls och skriva ut mig.